Måste skriva av mig, klarar inte att bära på bilden som hela tiden spelas upp i mitt huvud, orkar inte själv..

Dagen började som vanligt, mamma kom och hämtade mig och Natalie och vi åkte och handlade, när jag var klar bar jag upp varorna och hämtade hundarna, vi åkte ut till mamma, jag släppte ut hundarna ur bilen och både balou och smilla sprang iväg och började leka. Sen kom balou tillbaka till mig och sprang med mig upp till huset. Han sprang 2 trappsteg, sen bara vek sig benen och han ramlade baklänges. han tittade på mig och sen tittade han ner på marken, såg att han inte kunde stå på bakbenen. Trodde att han hade streckt sig och lyfte upp honom. Han blev då helt stel i kroppen, och mamma sa att han förmodligen fått en chock pga att det gjorde ont efter streckningen, jag satte mig och började massera benen på honom, då säger Peter "du, titta på hans ögon?" han visade då ögonvitorna och så började han krampa, jag fick panik och skrek till mamma "det här är fan ingen streckning, vad är det för fel?!" och började storgråta.. peter sa att han skulle ta natalie, jag sprang ut med balou i famnen, och mamma körde mig till veterinären, jag sprang in och sa att han krampade och det vart full fart där inne, 4 veterinärer kom och började undersöka, även om han knappt orkade hålla huvuden uppe så gjorde han ALLT för att försöka pussa mig, vara nära mig, och enda sättet att få honom att sluta krampa var att han fick ligga mot mitt bröst, precis som en liten bebis, så fort jag flyttade honom, så fort han hörde ett ljud, eller när någon annan klappade honom började han krampa igen.. Han fick krampnedsättande för dom trodde att det var epilepsi. dom tog lite blodprover och gick iväg.. efter en stund kom veterinären tillbaka och tittade på mig, sa "jag har fått provsvaren, har du märkt att han blir konstig när han äter?" men han har ju alltid varit matglad och aldrig visat några konstiga tecken.. då sa dom att det var en missbildning i njurarna och att jag skulle få passa honom 24/7 över helgen för svaren skulle komma på måndag, kanylen skulle få sitta kvar och jag skulle få med krampnedsättande hem.. hon sa at dom skulle göra ett test till innan vi fick åka, då började han tokkrampa och han fick mer medicin.. jag blev utskickad för jag började hyperventilera och höll på att svimma.. efter 2 min ute i friska luften blev jag inropad igen, hann inte ens in i rummet innan veterinären tar mig på axeln och säger "du får bestämma nu Emelie, han kommer inte klara, provsvaret visade att han aldrig kommer att bli återställd, finns ingen operation eller medicin som kan göra honom frisk" jag blev knäckt, lutade mig mot väggen och bara sjönk ihop, min lilla prins, skulle han verkligen få avsluta livet som 13 veckors valp??
Det visade sig vara en medfödd missbildning som gjorde att allting som skulle till njurarna gick istället rakt ut i blodet och varje gång han åt någonting så led han..
Han fick då avsluta sitt korta liv i mitt knä..