nu ska jag dela en text med er, en text som betörde mig så sjukt mycket, förmodligen för att jag själv haft ätstörningar, jag har själv suttit i den sitsen, det gick dock aldrig så där långt, eftersom jag träffade min älskade pojkvän, sambo och pappa till Natalie, som hjälpte mig ur det!! <3<3

Min dotter håller på att svälta sig själv till döds

Orolig mamma: Varje extra gram är laddat med ångest och förtvivlan

Min dotter, vår ängel, är mycket sjuk. Mitt ibland julsånger och doften av saffransbröd. Hon, är en skör tunn tråd långt borta från sitt forna jag.

Det värsta är den stundtals tomma blicken. Hennes hjärna orkar ibland inte tänka sina tankar klart. Vi är på sjukhus för att få hjälp. Jag sitter på en hård fåtölj som kan bäddas ut till en sovplats. Hon ligger på sängen under en gul landstingsfilt. Rummets belysning består av en plafond som sprider ett kallt och hårt ljus runt väggarna. De senaste veckorna har jag inte längre lyckats att få henne att äta. Tillvaron har varit och är en kamp.

Hon har anorexia nervosa. Vilket innebär att hon i princip håller på att svälta sig själv till döds.

Jag känner vanmakt.

 

I korridoren hasar det frusna skuggor med raggsockor och morgonrockar i flanell. Det luktar handsprit och uppvärmda plättar.

Det är svårt att förklara vad vi går igenom. Jag förstår det knappt själv. Ena stunden intas vår dotter av anorexiamonstret som vrålar likt djävulens best. Andra stunden sitter vår härliga tjej där och säger allvarligt att nu ska hon äta så att hon orkar göra roliga saker. Som att gå i skola, vara med kompisar eller det stora målet – åka på sol och bad semester. I nästa stund är hon förtvivlad igen. – ”Mamma, det blir inte bra, hur det än blir, så blir det inte bra”. Hon gråter och jag försöker trösta. Anorexiamonstret vrålar att vågen inte ska visa 100 gram plus! Dettasamtidigt som vår vanliga friska tjej ropar att 100 gram minus puttar livet ännu längre bort.

När hon står i ”vägningsrummet”, så skör och ängslig, i bara trosor och linne försöker jag le tröstande. I taket ovanför henne hänger en mobil med fiskar i glada färger. Vår dotter är genomskinlig. Hennes hud är knottrig för att hon fryser. Läpparna är blå och händerna är röda. Min blick försöker att stadigt möta hennes.

Inuti går jag nästan sönder.

Vår temperamentsfulla tjej, hon finns där, jag vet det, hon har bara en ovälkommen och oinbjuden parasit på besök. Hon ställer sig försiktigt på vågen, först med ena foten och sedan med den andra. Hon vinglar till. Knäskålarna är större än lårens mitt. – ”Gå ut”, säger hon bestämt. Jag tittar mot sköterskan som nickar så jag går ut och väntar i korridoren. Mitt hjärta dunkar och det susar i öronen. Gode, gode gud om du finns så låt vågen visa plus. Flera jävla mirakulösa tusentals gram.

Anorexia är inte en sjukdom utan ett tillstånd som går att förändra. Det är också ett tillstånd som är fyllt med skam.

Som mamma brottas jag med skulden kring att inte lyckas med en sådan grundläggande sak som att få mitt barn att äta. Har jag ställt för höga krav på henne? Har jag älskat henne för mycket? För lite? Hur kunde det bli så här? Hur det än gick till så är vi onekligen där vi är, i anorexiahelvetet. Det finns två alternativ. Döden eller livet. Åtta av tio överlever.

Dörren till ”vägningsrummet” åker upp. Hon kommer ut. Jag ser på hennes kroppsspråk att hon är upprörd. Hon går med hälarna före så att det låter i den annars stumma sjukhusmattan. Hon sliter tag i det stora rostfria handtaget till vårt rum, går in och försöker att få igen dörren med en smäll. Men det går inte att smälla igen en sjukhusdörr, den har gummilister som bromsar upp farten precis innan den når karmen. Så istället för en smäll blir det mer som en suck.

Sköterskan och jag står ensamma kvar i korridoren, från tv:n i dagrummet sjunger Tommy Körberg ”Julen är här och lyser frid på jorden. Glädjen är stor i ett barns klara ögon bor den”. På fredag är det julafton. En högtid med köttbullar, Jansons frestelse, prinskorv och julost. Så även för oss. Den blåklädda sköterskan sträcker över en gul ”post it” lapp till mej. På den ihop vikta lappen står mitt barns vikt. Jag blundar först en lång stund innan jag tittar. 36,5 kilo står det skrivet med röda snirkliga siffror. Mitt hjärta slår så hårt att det dunkar i tinningarna. 36,5 kilo är 0,2 kilo mer än förra veckan. Hon har gått upp 200 gram! Jag blir glad och rädd på samma gång. Rädd för i morgon och glad för i dag.

Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren till vårt tilldelade rum. Hon ligger i sängen på mage och gråter stilla ner i kudden. Den gula landstingsfilten ligger nerkorvad i fotändan. Jag lirkar fram den och breder den mjuka filten om henne. Hon låter mej göra det. Mitt i den kvävda gråten tittar hon upp och säger "Men på julafton tänker jag äta knäck". Sedan fortsätter hon att gråta. Och jag kan bara hålla andan.

Text och bild lånad av aftonbladet.se

Från förra vintern när vi hade honom!! skillnads bild kommer sen, när jag har hunnit tagit någon ;)

Blev inget inlägg igår, för vi satt i bilen stort sätt hela dagen. Natalie fick sova hos min pappa i natt, eftersom jag inte tyckte att hon skulle behöva åka så mkt bil igår. Eftersom vi pga massa krångel fick åka och hämta tillbaka våran gamla dobberman som vi hade när vi bodde i arvika. Så nu är lillakillen HEMMA igen! känns helt underbart, även om han blivit väldigt konstiga i vissa situationer. Som igår på promenaden så fick han väääärldens utbrott när han fick syn på en annan hund.. Så det måste tränas bort!! För en så stor och stark hund ska bannemig kunna sköta sig ute! *morr* sen hade han blivit jätte smal också, usch han har säkert blivit HÄLFTEN så smal som han var när vi hade honom. Visst då var han faktiskt TJOCK, men ett par kilo ska han allt upp =)

Nu ska jag fixa klart maten, sen blir det att göra oss i ordning, för sen drar vi till uppsala och blir där till måndag, för vi ska hjälpa svärmor och Dennis att flytta =) <3

ja idag har faktiskt varit en kanon dag, fick ett otroligt kul besked förut som dock inte kommer att skrivas ut här :P hehe... Det kanske kommer det också någon gång ;)

Dagen började med att jag lyckades (äntligen) somna klockan 07.30 efter att ha legat och vridigt och vänt på mig hela jä*la natten.. *suck* Sen kom Emil upp med Speed, Smillabus tyckte det var kul att träffa sin bror :)
Sen efter det kom Flötet upp och spenderade resten av dagen här, jag fixade i ordning lite mat och så åt vi allihopa =) Sen for vi iväg till Nettan och Emil och hämtade vårat nya vardagsrumsbord :) (eftersom det andra gick sönder på festen * host * :P )

Så nu är det bara jag, baby och Frida här, (och natalie så klart men hon sover ju ;) ) så nu ska jag ta tag i lite småplock innan det är dags för sängen =) <3



25 dagar kvar!! :D



<3<3<3

Nu har vi nyligen kommit hem, blev en oplanerad tripp till uppsala för att hämta Coffes lillasyster Frida som nu kommer att bo här till på fredag pga lite krångel i familjen.

Idag har vi som jag skrev i morse varit ute hos min mamma och bakat pepparkakor med Natalie, åååh hon var så duktig, hon både kavlade, tröck dit formarna, plockade bort dom igen, och la kakorna på plåten, provsmakade bara en gång, men det var ingen hitt konstigt nog så det blev inget mer provsmakande för hennes del ;)

Så nu är Natalie lagd i sängen och ska sova, och coffe tyckte att vi skulle utnyttja våran barnvakt sen när Natalie somnat och åka och ta en cigg med Emil och Nettan, men vi får se, jag är trött och det är nog coffe också efter att ha kört långt.

Nej usch nu får jag faktiskt säga godnatt, för jag är trött!!



pöss

Idag mår jag lite bättre, har inte samma tryck över bröstet och idag kan jag andas normalt iaf. Pratade typ 2 timmar med Coffe igår och berättade om allt som fått mig att må dåligt, det var jätte skönt faktiskt att få reda ut allt. Men ändå så har jag sovit som en jävla kratta inatt :( Men men, bara bita ihop för nu ska vi nämligen göra oss i ordning för att åka ut med Natalie till min mamma så vi kan baka pepparkakor, det har hon tjajat om hela morgonen för att mamma ringde i morse och pratade med Natalie, och då sa hon att vi skulle komma ut dit och baka, så det är allt Natalie sagt nu på morgonen ;)



Bild från förra vintern, min lilla prinsessa <3

Varit i köping idag som sagt och hämtade 2 personer. Och under tiden vi var dit så fick Natalie vara hos morfar, vilket varken dom eller hon klagade över ;) haha.
Har dock haft en otroligt jobbig kväll, haft världens tryck över bröstet, börjat hyperventilera hela tiden och ibland känt att jag knappt fått luft.. Jag vet ju faktiskt varför det är så, jag vill bara inte skriva ut det här....


blähä på ikväll, nu tänker jag dra ett täcke över mig här i soffan och äta chips. För det får man göra när man mår dåligt..

Godmorgon världen, eller ja, inte riktigt godmorgon men ja, vi har ju varit uppe ett par timmar men har pysslat med lite annat här idag. Men nu ska vi göra oss i ordning för att först åka ut till pappa med lite papper som han ringde mig förut och frågade om jag kunde fixa åt honom från banken, och sen ska vi vidare till köping och hämta 2 personer. Sen ikväll vet jag väl inte riktigt vad som kommer hända faktiskt, blir nog bara att ta det lugnt, kanske ska hyra en film och mysa med Natalie, hon pratade om film häromdagen men då blev det inget filmtittande så kanske ska göra det nu istället ;)

---

Vad glad jag blev när jag gick in och tittade statistiken idag, 103 besökare igår, så vill vi gärna att det fortsätter ;)

tråkigt bara med kommentarerna..

kanske skulle slänga in en frågestund här på en gång så ni nya läsare får veta lite om mig?

Ja efter lite tjat från Anna så fick jag ju ta tag i det här, så nu har gullet Anna fixat en ny blogg, med design och hela grejset åt mig så då får man väl försöka komma igång med bloggandet igen då ;)

länkar till min gamla blogg så ni kan titta lite där

www.mammasprinsessa.bloggplatsen.se